K-town.
Jag kan verkligen inte blogga längre.
Det är bara så trist.
Jag är trist.
NI är trist.
Vi vill inte ha varandra längre.
Tittar bara förbi förstrött.
Tänker:
"Han där, vi hade ju nåt förr, det var ju kul – ju.
Kanske finns där nåt fortfarande?
Fast det kittlar ju inte. Han har ju flickvän och
köper lösdildos för spänningens skull numera.
Och whiteboy-dansar ironiskt till Sexual Healing på efterfester.
Han skriver trist. Använder obscena ord för att få uppmärksamhet som..
Petra Mede.
Han är Petra Mede. Jösses.
Det funkade i andra ring, kanske.
Låt honom hållas.
Vi tittar förstrött förbi, ibland.
Och hoppas".
Jag åker till Tälje torsdag till tisdag.
Det ska bli kul. Min plan är att sitta på Gäddstigen 54 och dricka stulen Whiskey.
Väl där ska jag spela den här spellistan och bli kär i någon för en timme.
För att sen komma på att jag är ihop med Laine.
Och att jag älskar henne.
Så skimrande var aldrig havet
Det här obefolkade fartyget till blogg har legat i hamn alltför länge nu.
Men nu rör det på sig.
Sakta kliver folk ombord och vi seglar ut till det svarta blogghavet igen.
Jag verkar ha några trogna besättningsmän som följt med under hela resan.
Vilka är ni, kompisar?
Vill ni väl?
Kommer ni i fred?
Eller kommer ni i förhoppning om att leva ut era aggressioner och ert hat?
Cirkulerar ni likt gamar övervakandes ett svagt djur?
Jag lever, älskling.
Bor i Kalmar nu.
Ska bli journalist.
Antingen på DN eller Se&Hör.
Eller tragisk lokalmurvel.
Livets vägar äro outgrundliga.
Jag är numera Matilda Lundgren (Hyllning!) i skolan.
Journalistlinjen är för mig som om Blondinbella skulle ha prov på L'oreal-produkter.
Kan den här skiten.
Toppbetyg som en av 7 elever av 72.
Mår dåligt av sånt.
Känns ovant och fel.
Jag är kär i Linnea.
Linnea är kär i mig.
Vi skrattar ofta.
Hon blir inte arg när jag är konstig.
Eller när jag glömmer tandkrämstuben öppen så att tvestjärtar kryper in i tuben.
Tvestjärtar är, by the way, suckers för tandkräm (eller fukt).
Jag saknar mina vänner.
Pratar med Anton säkert en timme varje dag.
Tills Malin säger att vi är larviga och ber honom lägga på.
Ni kan väl säga mig något.
Vad vill ni med mig?
Var vill ni åka?
Shelley
Har nu jobbat i Indesign i antal timmar.
Har filer på skrivbordet som heter:
- Klar.
- Klar på rikigt.
- Klar riktigt riktigt
- Helt jävla klar
- Klar med typsnitt
- KLAR KLAR KLAR
- Banan
- Vattenmelon deluxe
Och till sist:
- Klar för alltid.
Fick med lite hyllningar till olika idoler. Elegante fysikläraren med kommisarienamnet Claes Strandh, nobelpristagargeniet och alkoholisten John Steinbeck och mitt älskade Pershagen.
Kanske även Carlsberg? Fast
ölen är skit. Tacka vet jag, Småland.
Hade kanske velat ha med Fredrik Virtanen som recensent. Sket i det.
Kommer hem till
mitt älskade, nåja, Tälje den 28 oktober.
Ses då.
Hört Hellströms nya?
Ah, 2 steg från paradise gör mig knarkromantisk.
Tycker att man borde gå in på min facebook och titta min version av Marvin Gayes sinneskåta Lets's get it on.
Direkt från Friluftsgårdens scen. Mycket nöje.
Designade bokomslag.
Jag vill se den här filmen mer än vad jag ville knulla när jag var 15
Kalmar
Det blåser i Kalmar. Inte ibland. Inte ofta.
Det blåser alltid i Kalmar.
Det är direkt overkligt.
Man letar misstänksamt med blicken över krön och in i gränder för att upptäcka en vindmaskin som motsvarar badhusens vågmaskiner.
En tsunamivindmaskin 2000.
Ditsatt av kommunen i syfte att trycka ner oss i skorna.
Eller rentav frambringa massflytt.
Men tills vi hittar maskinen seglar vi vidare på våra cyklar med ansiktet inborrat i burriga halsdukar.
Och drömmer.
